"nej, vi har inte försökt städa för det är precis lika skitigt (om inte värre) som när du gick"

Vi har en städgud i vårat hus. Så här ser hon ut och hon heter Johanna.

Hon kan det där med moppar och damm, med städartiklar över golven hon dansar fram,

Hon får allt att glänsa med glans, inget smuts går att hitta någonstans,

tills..

Johanna gick ut och tog en promenad igår vid lunchtid, ett smart drag kan man tycka när det just igår var menat att bli städdag för hela slanten. Jenny och jag tänkte att vi tjuvstartar väl lite med städningen. Men det skulle vi ICKE ha gjort då i samma stund vår gud gick ut genom dörrn så försvann städturen också.

Vi började och dammade av lite grejer och diskade och fick det fint på diskbänken och sådant. Oturen började lite lätt när jag var inne i mitt rum och råkade spilla lite jord i sängen. Lätthänt liksom. Men det tar ju en dammsugare upp hur lätt som helst. Så dammsugarna åkte fram och Jenny började dammsuga den superdeluxe-håriga matten i vardagsrummet. Jag hör henne svära och då hade slangen på dammsugarn gått av!! Fram med tejp. Städgudarna var icke på våran sida.

Jenny fortsätter dammsuga och jag tar fram vatten och mopp för att torka golvet. Och det tar kanske 3 max 4 sekunder innan Jenny får komma inspringandes till mig eftersom jag svor. Jag hade råkat ta i lite för hårt och den där "korggrejen" som man "tar bort vatten" med hade gått sönder och röda platsbitar hade flugit över hela rummet. Nu kom kommentarer från oss som "det var inte meningen att vi skulle börja städa", "jag hatar att städa", "ALLTING GÅR SÖNDER".

Trots det fortsätter vi städa tills... Dammsugarn hostar och det börjar lukta bränt över hela lägenheten. Vi fattar inte vad som händer och häller ut allt damm på den skinande rena diskbänken. Som grädden på moset ropar Mimmi på mig och jag springer dit bara för att upptäcka att hon sitter och kissar på golvet i mitt rum.

Nyckeln vrids om i låset och Johanna kommer in och säger:

- Har det hänt något här?