När Johanna är ensam i lägenheten så festas det vilt och lägenheten vänds uppochner.

Måndag, tisdag och onsdag var det min tur att vara ensam hemma på den gröna planeten. Jag hade sett fram emot detta så mycket jag skulle ha så roligt, och det har jag visserligen haft men självklart så blir det inte alltid som man tänker.
Jag skulle göra saker, jag har suttit still, men House är bra, kan jag ju berätta.
Jag har varit sjuk, men det betyder också att jag har varit hemma med mysbollarna hela dagarna och ett sånt här stort framsteg ha de gjort:


Kvacki har alltså sitt huvud på samma soffkudde som Mimmi ligger på, det är stort, det är mycket stort. Jag är stolt, mycket stolt.

Annars så har vi haft besök av en märklig kille (note to myself: släpp aldrig in människor du inte känner!!!) som sa att han skulle ställa lite frågor. Han gick in och satt sig vid köksbordet och började plocka upp uppslagsverket han ville sälja.
Han prata länge, länge, länge om detta och tillslut verkade han övertygad om att få sälja.
Mimmi svassade in i köket, satt sig på köksmattan och lade huvudet på sne. Det har egentligen inte med historien att göra men jag kände att jag fick styrka av henne, som att hon kom in för hon kände att jag behövde stöd just då.
Så när han frågar om inte hans erbjudande lät intressant så såg jag först på Mimmi och sedan såg jag honom rätt in i ögonen och sa "Nej, det gör det inte!"
Han blev chockad, packade ihop och gick.