Matchade i täckbrallor samlade vi våra krafter och begav oss upp för brännbacken. Saken var bara att våra tår redan var isbitar, vårat hår var redan förgrånat och våra näsor var redan julefärgade. Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläääder tänker ni men då vill jag be att få tala om att vissa av oss hade långkallingar+jeans+täckisar och vissa av oss hade dubbla vantar och extrahalsdukar och vissa av oss hade med sig filtar till backen och vissa av oss hade rosa benvärmare från 80-talet runt armarna.
Det var 20 minusgrader ute, tjugo minusgrader och fantastiskt väder. Det var som solnedgång och himlen var rosa och orange. En halv meter snö kan det nog ha varit som låg orörd och en backe likt ett berg mitt framför oss. Jag minns mina ungdomsår (pause för nostalgisk suck) och det blev bara mer tydligt att det var några år sedan sist efter att jag hade åkt på min madrass ner för backen. Det var ASROLIGT men när jag reste mig upp var jag tvungen att ta mig om ryggen och säga aj. Den rackarn alltså, ryggen har gått och åldras och här står jag med mitt barnasinne.
Barnasinnet kom sig åter till minnes efter att vi åkt ett tag och rullat oss i snön, kastat oss runt och skrikigt av skratt. Då kom nämligen Kylan ikapp och jag tog mig tid att gnälla över att jag inte kände mina tår, hade snö innan för strumporna och så vidare. Väldigt värt var det dock för som belöning åkte vi hem till vår vän och badade fotbad i hinkar och fikade varmdryck och mackor. Värsta friluftsdagen! Fast rolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar